Kvällen 15 november när jag precis hade gått och lagt mig vid kvart i tolv så vaknade jag till av att det blev vått.
Jag sprang upp till toaletten och där inne insåg jag att jag var pisseblöt..Första tanken som dök upp var "Har jag kissat ner mig?". Men när jag satte mig ner på toan så kom det ännu mer..
Då gick det upp ett ljus för mig..Det var vattnet som precis hade gått, paniken började komma eftersom det var ju hela två månader kvar tills BF.
Jag sprang in till min sovande sambo och väckte honom.
Han trodde inte riktigt på mig när jag berättade att jag trodde vattnet gått.
Han tycke att jag skulle ringa förlossningen men jag som inte riktigt tog det hela på allvar sa att vi lika gärna kunde vänta till morgonen.
Men efter lite övertalning från hans sida så ringde jag i alla fall till förlossningen.
Jag förklarade för dem att jag trodde vattnet gått men att jag inte hade några värkar.
Kvinnan bad mig att åka in till special förlossningen eftersom jag var 31+3 och kolla för säkerhets skull.
Så vi tog på oss och åkte iväg och under bilfärden till Östra så började jag få värkar.
När vi väl kom till Östra så hade jag regelbundna värkar.
Vi blev hänvisade till ett väntrum där vi fick sitta i ca 45 min, under denna tid så intensifierades värkarna VÄLDIGT!
Jag sa detta till en barnmorska som ledde in mig till ett litet rum där jag kopplades till en CTG.
Nu började jag bli lite orolig .. Jag var inte alls mentalt förberedd för att föda nu..det var ju helt fel!
Barnmorskan såg att mina värkar inte lugnade ner sig så jag fick cortison spruta och så satte hon ett dropp med värkhämmande.
Samt så fick jag komma in i ett undersökningsrum där en läkare undersökte mig.
Läkaren var lite osäker på om det verkligen var vattnet som hade gått men hon kunde konstatera att bebisen var fixerad och att jag inte var öppen något men att det hade luckrats upp.
De gav mig en annan spruta och så fick jag nu komma till ett förlossningsrum.
Nu började värkarna komma tätare och tätare och ca en timme senare undersökte barnmorskan mig igen. Då var jag öppen ca 8 cm.
Barnmorskan sa då till oss" det kommer att komma en bebis".
Efter detta så är allt lite i en dimma för jag fick lustgas mot värkarna. Något som fungerade utmärkt när man väl andades rätt och tog den innan värken satte igång.
Sen så gick det ganska så snabbt och en stund senare så tittade hon ut vår lilla Moa.
06.34 den 16 november föddes hon.
Eftersom hon var 31+4 så tog en barnläkare och barnsköterskor hand om henne med en gång då ingen visste hur omogen hon var.
Efter en liten stund kom dom in med henne och jag fick se och hålla henne en snabbis innan hon fördes upp till neonatalen.
Det positiva var att hon syresatte sig själv men hennes lungor var inte riktigt klara så hon blev kopplad till en CPAP- en maskin som vidgade hennes lungor.
Samt så fick hon dropp och så blev hon kopplad till en maskin som med elektroder mätte hjärtslag, syresättning med mera på henne.
Efter två dagar på avdelning 316 så beslöt de att hon var tillräckligt stark att flyttas till avdelning 310 på Mölndal.
Så 18 november gick transporten från Östra till Mölndal.
